Den fysiska beröringen är en förutsättning för att vård överhuvudtaget skall kunna utföras. Varje dag sker inom hälso- och sjukvården ett oräkneligt antal beröringar i skiftande situationer. Beröringen finns där som en självklar del i den dagliga vården men kan också användas i olika fysiska behandlingsmetoder. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilken betydelse beröring hade i omvårdnaden för patienten. Vetenskapliga artiklar och litteratur i ämnet användes och var publicerade efter 1995. Fysisk beröring i omvårdnaden visade sig ha flera olika betydelser som gick att dela in i begreppen: symtomlindring och återhämtning, komfort, kommunikation, obehag samt samspel. Den fysiska beröringen gav både fysiska och psykiska förbättrade tillstånd. En del patienter minskade sin läkemedelsanvändning efter behandlingar med olika fysiska beröringsformer. Detta kunde vara en väg till ökad livskvalitet för människor, framförallt när det handlade om smärta, oro, och depression. Positiva känslor som trygghet, välbefinnande och komfort upplevdes av en del patienter i beröringsögonblicket och ibland som en följd av själva beröringen. Beröring visade sig vara ett sätt att kommunicera med patienter, framförallt var det viktigt när det verbala språket sviktade eller saknades. Även om många positiva betydelser för patienterna framkom i studierna fanns det också negativa upplevelser. Beröring av stressad och hårdhänt personal, smärta och att inte känna sig delaktig i skeendet var exempel på obehagliga upplevelser. I flera studier framkom att samspelet mellan patienter och vårdare kunde förbättras med stöd av den fysiska beröringen.

Detta är en C-uppsats från Högskolan Dalarna / Akademin Hälsa och samhälle
Författare: Eva Alfredsson; Ulrika Reuterwall

För att läsa hela uppsatsen, klicka här…